4 sönd i påsktiden

4 söndagen i påsktiden

”Vägen till livet”

Jag tillhör dem som älskar att titta på hundpsykologerna i teve. Ni vet de där som ger råd om hur hussar och mattar ska få fason på sina husdjur. Och det är alltid människans fel, när hunden strular! Det är så fascinerande att se att problemet nästan alltid är att det saknas bra ledarskap och att det nästan alltid går att rätta till aggressivitet, rädsla och felaktiga beteenden och det går att rätta till ganska snabbt! Förutsatt att hundens människa är öppen för att syna sitt eget beteende och är villig att förändra sig, förstås.

Ja, det är nog denna mänskliga hund-psykologi som intresserar mig. För, hundpsykologen sysslar ju faktiskt egentligen med människors problem i första hand. Hundens beteende beror på oss! Och jag antar att det är precis likadant när det gäller hästar!

Man kan tycka att de har rätt eller fel, eller mitt emellan. Men något viktigt kan man lära sig, till och med om man inte har djur själv. Som jag. Jag får låna mins sons underbara blandras-vovve ibland och vi hade en hund i min uppväxt. En alldeles förtjusande liten varelse, som fortfarande äger sin plats i hjärtat. Och hon var helt övertygad om att hon var just en hund! Det var min mamma alltid mån om att påpeka, hur mycket hon än var fäst vid Molly, som hunden hette.

- Molly är hund, inte människa, sa mamma. Kom ihåg det! Det innebar att Molly inte sov i sängar, aldrig gick upp på övervåningen, bara åt ur sin matskål på köksgolvet, inte var uppe i möbler. Hon visste precis vad som gick för sig och inte. Och Molly var en mycket lycklig hund!

Jag minns en gång hur vi skulle fira hennes födelsedag och göra undantag och därmed skämma bort henne lite. Hon skulle få sitta på en stol vid matbordet och äta ur en skål på bordet och liksom vara med på mänskligt kalas-villkor. Och hon vantrivdes helt uppenbart med det! Hon kämpade för att komma ner, ville absolut inte äta nånting där uppe och det syntes hur illa hon tyckte om hela arrangemanget! När hon fick komma ner på köksgolvet igen, rusade hon bort till sin matskål och åt glupskt upp allt torrfoder i hund-skålen! Våra goda avsikter var inte nåt hon uppskattade alls. För, som mamma sa: - hon är ju en hund – inte människa!

Och det är skillnad på människor och djur, även om vi förstår och respekterar varandra!

Samtidigt finns det ju så många likheter. Precis som husdjuret behöver ledning, så behöver vi det. Och precis som en dålig ledare kan bli förödande för djuret, så kan dåligt ledarskap förstöra för oss människor. Vi behöver lära oss att vara goda ledare var och en i sin verklighet, och vi behöver alla ha egna förebilder. Och vi måste kunna förhålla oss till både goda och dåliga ledare. Lära av de goda och protestera mot de dåliga.

Lev i nuet!  Fånga dagen! Det är ordspråk som vi hör väldigt ofta, nästan som mantra ibland i teve och media.

Hundar är bra på det: att leva i nuet och att fånga dagen! Hundpsykologen menar, att hundar inte har kapacitet överhuvudtaget att leva på något annat sätt. De minns inte gårdagen och de kan inte fantisera om morgondagen. De bär inte med sig tidigare erfarenheter och fruktar inte det som kan komma. För så fungerar de. Medan vi människor minns och fantiserar hela tiden och kanske ofta för mycket. Våra ryggsäckar med gammalt skräp tynger oss ofta i onödan och vi kan oroa oss för det som eventuellt komma skall, så till den milde grad att vi blir handlingsförlamade i nuet. Visst kan det vara så? Men samtidigt är det väl också galet att bara leva i nuet och bara fånga den dag som är idag.

För vi är ju människor, inte hundar!

Vi människor vandrar ju på våra livs vägar med vetskap om vad vi har varit med om. OCH vi lär oss av det OCH vi får leva med konsekvenserna. Allt detta blandas, sorteras och kallas livserfarenhet.

- För vi är ju människor!

Temat idag är vägen till livet. Vägen, den befinner vi oss på oavsett om vi vill eller inte. Vi måste färdas på den om vi inte ska hamna i diket. För er kan man man väl likna det vid en ridtur? Ni kan välja hur fort ni ska rida. Ni kan välja var ni ska rasta. Ni kan välja mötesplatser och utsiktspunkter. Ni kan välja vem ni ska rida ut med och ni kan välja vilken sorts väg ni vill rida på: en stora livets asfalterad väg eller en liten slingrig grusväg. Och det är likadant med ”livets väg”, tänker jag! Vi får välja hur snabbt vi ska leva, var vi ska ta paus, vilka vi ska möta, var vi ska se oss omkring. Vem vi ska leva med och vilken väg vi ska ta i livet.

Men så är det ju så också, att vi har fått livet att förvalta, att ta hand om. Och vi kan välja hur vi ska se på livet: det smala perspektivet med ingenting före eller efter. Eller ett mera breda perspektiv, där jordelivet bara är en liten del av något större, det eviga livet. Det eviga livet som börjar före det första nyfödda skriket och fortsätter efter den sista sucken.

I Bibeln får vi lite tips om det här! Gud själv menar, i bästa hund-psykolog-stil att vi ska leva lite mer i nuet och ta dagen som den kommer. - Gör som hunden, lyssna till flock-ledaren som vill väl, lyssna till Gud som vill väl! Visserligen liknar Gud oss, när han ibland tappar tålamodet och ryar och domderar. Gud kan bli så vansinnigt arg på oss, när vi gör fel och sabbar för oss själva och andra, men det gå över! Guds ilska går över och han överger oss inte hur dumt vi än beter oss. Gud älskar även odrägliga människobarn!

Ja, vägen till livet handlar om just alla våra valmöjligheter. Livet ska vara en ständig resa, framåt. Mot en framtid. Som en uteritt! Och som sagt, olika fort, och med olika stopp!

Felet som vi människor ofta gör är att vi ofta ser för kortsiktigt. Och det gör vi eftersom  

- vi ju är människor! 

När vi är sorgsna, så ser vi bara sorgen. När vi är lyckliga, så är det nästan omöjligt att föreställa sig sorgen. När man har ont, så finns inget annat än smärtan. Men sen, när det har gått över, då är smärtan overklig. För vi är sådana!

 

Men, sa Jesus, när det är svårt så blir det blir bättre! Och att veta om det hjälper oss att hålla hoppet vid liv! Och det, mina vänner är otroligt viktigt!

Djuren vet inte av nåt annat än att nuet och dået finns samtidigt! Men,

- vi är människor! Vi är inte hästar och hundar. Därför behöver vi lära oss om vägen, hur man rider fram på den och vi är inte Gud, utan vi är människor som ibland behöver få tröst och hjälp av varandra! –Ni ska älska varandra, sa Jesus. För då blir det lättare och trevligare  - och lär av djuren om tillgivenhet trofasthet! De är riktigt bra på det!

 Amen.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.09 | 19:52

Så fint skrivet. Jag njuter av att läsa det!

...
14.02 | 14:32

Hej Therese, en underbar sida och så mycket fint att läsa. Jag uppskattar att du sprider så mycket fina budskap. Mig ger det mycket trygghet och glädje.

...
25.10 | 17:53

Kloka ord. Det behövs sådana ibland!

...
02.01 | 12:15

Gott Nytt År till dig och de dina, Terese!
Många sköna tysta stunder önskar jag dig - i stallet, eller i skogen, eller...
Vi ses och hörs snart, kram!
Pernilla

...
Du gillar den här sidan