Fösta Advent


”Ett nådens år”

Sak. 9: 9-10; Upp. 3:20-22; Matt 21: 1-9

 

GOTT NYTT ÅR!

Bered väg för Herren!       -        gör dig beredd för Jesus!


Hosianna!                          -        hjälp oss!

Gör portarna höga!            -       öppna ditt hjärta och ditt hem!

Fröjda dig!                         -        var glad!

Ett nytt år har börjat idag! Ett nytt kyrko-år! Vi firar första advent! Och precis som på det vanliga nyåret, så vi får lov att känna oss förväntansfulla! Det kan bli bättre! I världen, i regeringshuset och kanske även hemma hos oss. Något nytt ligger framför oss! Det är okänt ännu, precis som när man gick till skolan första dagen i en ny klass, eller till den första dagen på ett nytt jobb, eller som när man flyttar in på ett nytt ställe. Man är lite nervös, lite rädd kanske och nyfiken!

Ja, första dagen på det nya kyrkoåret finns det mycket att göra och tänka på. Många av er håller på att avsluta skolterminen och det är säkert både roligt och inte roligt! Ni har kanske fester och avslutningar men också prov och betyg – får man det till jul nu för tiden? Det fick vi på stenåldern!

Hur som helst, många funderar ut överraskningar till varandra. Det ligger liksom i luften, eller hur? Julklappar! Hemma hos oss är det viktigt att klapparna är omgivna av hemlighetsmakeri och även om alla vet, så ska man i alla fall låtsas som om man inte vet! Och man kakbakar och godispysslar. Det strålar stjärnor i fönstren och vi sjunger om dem. Och träd och buskar i trädgårdar och på torg, får knasiga färger – vem har sett blå eller lila granar i skogen? Här i kyrkan kör vi med plastgran nu för tiden, för att den ska vara lika fräsch på juldagen som den är idag! (Förr om åren var den riktig och jag ska inte berätta om hur den riktiga granen såg ut en juldagsmorgon för flera år sedan när alla, precis alla, barren låg som en matta nere runt julgransfoten och grenarna slokade som ett hopslaget paraply!)

Ja, det finns mycket att pyssla med om man vill och det finns många som stressar alldeles för mycket. Men det finns också de som tvärbromsar och inte vill vara med i julstressen. Och samtidigt så finns det de, som startar redan i augusti för att det inte ska bli så stressat, enligt principen ”det man gör nu slipper man göra sen”.

Men så är det, det här med att vara tillsammans! De allra flesta säger ju att det viktigaste med adventstiden och julen är att få vara tillsammans – med dem man vill vara tillsammans med, så klart. Och då tror jag att man har kommit närmast själva ursprungsidéen om juletiden!

Då tror jag att man har kommit på precis vad Jesus-texten idag handlar om! För, idag, handlar ju evangelietexten inte alls om det som vi förmodligen först tänker oss att den ska handla om, dvs barnet i krubban! Att Jesus-barnet ska födas i Betlehem. Indirekt handlar det så klart om det, men i texten som vi läste, så hörde vi ju berättelsen om hur Jesus som vuxen red in i Jerusalem på påsken! Varför, kan man undra? Varför läsa om påsken när det är advent? Vad är det för kronologisk o-ordning? Man börjar väl från början?

Men, då tänker jag så här: det handlar om gemenskap i den här tiden. Det handlar om att hålla ihop. Att få vara tillsammans och att det är det, som vi måste börja med. Och berättelsen om Jesus som red in i huvudstaden tillsammans med sina nära och kära är en gemenskapsberättelse! Där fanns hans mamma Maria, hans broder Jakob, bästa vännerna Maria Magdalena, Petrus, Johannes och många, många fler, som precis som vi nu till helgerna, skulle träffas och äta god mat tillsammans, sjunga välkända sånger, pynta (fast de hade inte tillgång till gran, de fick ta palmblad!) Och de behövde, precis som vi, få lämna världens oro och strid utanför en stund och bara vara glada för det som faktiskt fanns att vara glad för. De sjöng, precis som vi Hosianna – som betyder ”hjälp oss!” – dvs hjälp oss Gud, att vara modiga, att fortsätta vara goda mot varandra och hjälp oss Gud att hålla ihop!

Och om man vill översätta det till idag, så är det lika viktigt för oss som det var för dem! Vi har ju många möjligheter att vara just goda, modiga och att hålla ihop! Att vara tillsammans och att gå in i nya lite okända sammanhang och att göra det tillsammans! Våga vara vänner och vägra vara hopplösa!

Sen är det så underbart att få ha facit i hand, eller hur! Jag menar, att vi vet ju vad som skulle komma att hända där borta i Betlehem. Vi vet att förlossningen gick bra, att mor och barn överlevde. Vi vet att den lilla familjen hann fly. Vi firar faktiskt fortfarande det som hände då, för så länge sedan och det är ganska fantastiskt!

Varenda julklapp vi slår in, varje adventsljus vi tänder, varje pepparkaka vi stoppar i oss, varje pynt vi pyntar med, så gör vi det för att komma ihåg Jesusbarnet! Och därmed gör vi det för alla barns skull! Ja, för hans skull, exploderar vår generositet! För hans skull hälsar vi på hos varandra, tar ledigt från skolor och jobb, sjunger julsånger i kör och psalmer i kyrkan. För det lilla barnets bästa och för Guds stora kärlek, nynnar vi med i julsångerna! Allt gör vi för Jesus skull!

- Ett år har gått, ett nytt har vi fått, jag lyfter mina händer! Så sjunger barnen i en barnvisa. Och vips blir den till en bön:
Jag lyfter mina händer, käre gode Gud!
Hjälp oss att öppna våra hjärtan och våra hem med glädje,
så att vi får ta emot Jesusbarnet på julnatten! Amen.


Ja, det har gått ett helt år sen sist. Förra söndagen var den sista på det gamla året och då utvärderade vi. Denna söndag, kyrkoårets första, börjar vi något nytt och det börjar inte i moll. Inte dämpat och inte tillbakadraget. Utan alla tre texterna idag, går i dur! Ropa ut din glädje! Det är dags att vakna! Hosianna Davids son! Så låter det! I sång, med kör, trumpet och orgel!
Och med hjärtat fullt av kärlek och tacksamhet, läser vi i Profeten Sakarjas bok, den första texten idag, om en tid av politisk oro. Precis som i vår tid var folk snabba att ta till våld och kriga. Till dem talade Sakarja om, att i stället för våld och krig,skulle de tänka på att det finns en ledare som strider med antivåldsmetoder! En pacifist! En kung vars vapen är ödmjukhet och kärlek och som segrar, inte genom att söndra och härska, utan genom att vägra slåss och bära vapen! En ledare som rider på en fredlig åsna och som vill allas väl!

I Uppenbarelseboken, den andra texten, där talade Jesus till folket som var förföljt för sin tros skull – precis som det sker i vår tid?! Han talade till människor som var rädda och som träffades i hemlighet hemma hos varandra, med stängda dörrar.  – Det kanske ni måste göra också, i framtiden. Men stäng inte in er i sinnet också, utan ha den själsliga dörren öppen, för annars vinner de som vill illa. Och öppna dörren när Gud knackar på, ja när han till och med bultar! Släpp in julens budskap om frid och fred! Däri ligger segern!

Och så den tredje texten, evangelietexten! Den handlar om människor som var vana vid att se religiösa ledare som var rika och förnäma. Överstepräster med makt och myndighet. Och, till dessa människor, som såg överklassen missbuka sin makt, talade Jesus om en Gud som är precis tvärtemot. En Gud som väljer att ödmjukt rida in i huvudstaden på en åsna, ett lastdjur! Och folket visade honom sin uppskattning, genom att lägga sina finaste kläder framför honom på den smutsiga marken, samtidigt som de citerade sina heligaste skrift-ställen och sjöng: Hosianna, Davids son!


Det finns så mycket för oss moderna människor att ta till oss av allt detta!  För, vi lever också i en tid då vi är vana vid att man försöker lösa konflikter med våld.
Och vi lever i en tid då många lyder dem, som hotar och skrämmer. Vi lever också i en tid då många blir knäpptysta i stället för att säga till när makt missbrukas. Och det finns så många dåliga ledare.
Och fredsbudskapet idag är att inte lita på dem som krigar och slåss, eller på dem som hatar och avskyr, eller på dem som menar att den som är starkast vinner, för de kommer inte att lyckas i det långa loppet. Minns det! Tro det! Utan, se dig i stället omkring och upptäck alla dem som, bildlikt talat, rider omkring på åsnor! Det vill säga, upptäck alla dem som gör det de gör, av kärlek! Och som faktiskt finns här överallt omkring oss. Kanske är det du, eller jag, eller någon vi inte känner. Hoppa upp bakom dem i åsnesadeln och upplev att det är just då, som Jesus blir synlig! I dig och i mig, i oss allesammans!
Ja, Jesus uppmanar oss att vara utåtriktade!
Vi ska träffas i grupp. Vi ska prata om Gud med varandra. Om Jesus!
Vi ska prata högt om religion.
Vi ska diskutera och synas.
Ja, vi ska ge kristen tro många ansikten! För, vi är många ansikten!
Så, våga vara kristen, det är budskapet på första advent! När vi öppnar portarna och gör dem vida, så låter vi det goda budskappet om Jesus komma in och spridas vidare. Det är segern! Att det glada budskapet om Jesus sprids!

Alltså:

- Se, din Konung kommer här, säger evangeliet och pekar på en dammig, orakad, långhårig, trashank som har lånat någons åsna! Det är bilden av en frälsare som är allas like, samtidigt som han faktiskt är den som har makten och äran i evighet!
Vi lägger våra mantlar framför honom!
Vi strör kvistar på vägen!
Vi går både före och efter honom och vi ropar och sjunger:


”Hosianna Davids son! Välsignad vare Han.
Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn.”

 

                                                  Amen