Alla själars dag

”Vårt evighetshopp”

Luk 20;37-38

Minnesfunktionen är en kraftfull funktion! Minnet är kanske det som skiljer oss mest från djuren, hörde jag någon säga. Jag vet inte hur det förhåller sig med det, men att kunna minnas är en gåva – eller en förbannelse. Det gör gott eller gör ont. Minnen för oss samman, eller gör oss isolerade. Ett är i alla fall säkert: Vi går igenom olika faser, vi som sörjer någon och saknar.

-Så länge vi minns en person som har dött, så lever den personen, säger ett ordspråk. Men är det verkligen sant? Vilket orimligt stort ansvar vi i så fall har för våra nära och kära! Att det är upp till oss att deras odödliga själar just är odödliga! Men, ja kanske det är sant. -Så länge jag minns mormor så lever hon för mig. Och det är gott så!

Men, ett större ansvar över de dödas eviga status, det har vi inte. Vi kan inte styra över själarnas vara eller icke vara!!!

Nej. Minnen kan naturligtvis blekna, eller bli mer uthärdliga med tiden och att minnas det goda är skönt, rätt och riktigt. Men det går inte att utplåna minnen med ett litet knäpp med fingrarna, eller klickas bort som en kommentar på facebook.

 Och så fungerar naturligtvis inte heller himmelriket, evigheten eller Gud. Gud och Guds rike kan vi inte manipulera! Vi har inga styrmedel för att ställa till med rena rama paradiset eller organisera dem som redan har stigit in där. Det vore både övermaga och naivt att tro det.

Men minnesfunktionen är ändå en kraft att räkna med, medan vi vandrar här på jorden! Under tiden vi sörjer och saknar, under tiden vi lever våra jordeliv, så hjälper minnena oss. De tröstar oss och ger oss hopp. Minnen hindrar oss att glömma.

Men, det eviga livet då, det som fanns innan och fortsätter efteråt? Ja, det fortsätter med oförminskad energi, färgstarkt och i själens unika dimension även om vi är glömska!

Temat idag är ju ”vårt evighetshopp”. Antingen handlar det om hoppet om att en evighet faktiskt finns. Eller så handlar det om att hoppet alltid finns i all evighet. Beroende på hur vi tolkar orden, så förstår vi vad som avses.

Lukas citerade Jesus i texten. Jesus, som kommer med dagen slutkläm: Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande! Dvs, vi behöver inte dö för att komma i kontakt med evigheten. Den finns här och nu. Och vi förlorar inte livet för att vi dör. Alla är levande för Gud! Både levande och döda! För Gud finns det ingen död, för Gud finns bara liv! Och vi tar ett steg över tröskeln in i evigheten, allihop en dag. Det vet vi med säkerhet. Vi befinner oss nu i ständig rörelse framåt. Och vi lever även sedan vi dött, i det nya landet, när vi kommer fram!

Under tiden har vi vår kraftfulla minnesfunktion att hantera, att luta oss mot och brottas med! Livet ger oss relationer som vi vill minnas och vill hålla fast vid. Det är kärlek i dess olika former!

Ett annat osant, tycker jag, talesätt är att vi ”kan bestämma  över kärlek eller inte kärlek”. Att vi kan hantera känslor rationellt. Att vi kan radera Gud om vi bara vill! Men, det tror jag inte ett dugg på! Gud är ju kärlek till hela sitt väsen och Gud är inte beroende av vårt erkännande. Gud finns till sin natur oavsett om vi tror eller inte! Kärleken kommer till oss och det vi kan styra är om vi tar emot den eller inte. Tar emot Gud!

Men minnena, de har vi i vår makt! Vi kan ha dem eller mista dem. De goda minnena gör oss mänskliga och ger värde i livet och vill vi så får vi, tröst och värme av dem.

-  När själens fågel gör oss medvetna och medkännande så sjunger den sånger vi minns och sånger vi kan! Själens fågel lever i ljuset därför att ljuset övervinner mörkret och därför att Jesus sa: den som tror på mig ska aldrig vandra i mörkret utan ha livets ljus!

Alla själar är levande för Gud! Till det är hoppet knutet! Det fantastiska uppståndelse-hoppet! Det är därför vi har allhelgona helgen!

Amen.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.09 | 19:52

Så fint skrivet. Jag njuter av att läsa det!

...
14.02 | 14:32

Hej Therese, en underbar sida och så mycket fint att läsa. Jag uppskattar att du sprider så mycket fina budskap. Mig ger det mycket trygghet och glädje.

...
25.10 | 17:53

Kloka ord. Det behövs sådana ibland!

...
02.01 | 12:15

Gott Nytt År till dig och de dina, Terese!
Många sköna tysta stunder önskar jag dig - i stallet, eller i skogen, eller...
Vi ses och hörs snart, kram!
Pernilla

...
Du gillar den här sidan