Marie bebådelsedag

” Guds mäktiga verk”

När barn är små så kan de ibland hålla på med ”varför-leken”! Ni kommer ihåg den där leken, när den vuxne säger något, t.ex ”nu måste du gå och lägga dig” och barnet svarar ”varför”? Och när man då svarar t.ex. att ” joo, därför att det är kväll nu”, så säger barnet igen ”varför?” Och så svarar man: ”därför att solen har gått ner” och barnet fortsätter med att säga ”varför”. Och kan man hålla på, ibland nästan in absurdum! Ibland kan det bli nästan som en tävling, där den som vinner är den som har mest tålamod! Oftast vinner barnet, i och med att den vuxne sätter stopp genom att säga ”därför att jag säger det!” Dvs ”nu pratar vi inte mer om det!” Och så stannar ordväxlingen. Och det barnet förstår, är att den vuxne tröttnar, den vuxne ger upp, och att det finns en gräns för ifrågasättande. Men barnet är ändå den som vinner eftersom det är den vuxne som tröttnar först!

Och jag kom att tänka på det här med varför-leken, när jag läste den gammaltestamentliga texten som vi har hört idag. Den som handlar om kung Achas, och om Gud och Jesaja.

Det var ju så att det heliga landet på den tiden bestod av två riken med varsina kungar, Juda land och Israels rike. De låg ofta i fejd med varandra och gick lika ofta i koalition med andra. Achas var kung i Juda där Jesaja verkade som profet och det hände på 700-talet f. Kr. Huvudstaden var Jerusalem.

Men, det är en konstig dialog vi hör i texten. För Gud sa:

- ”Begär ett bevis på att jag kan utföra mäktiga verk! Testa mig!”, sa Gud.

Gud provocerade alltså!

Men, kung Achas svarade:

- Nej, det tänker jag inte alls göra. För, vem är jag att testa dig, Gud!

Och det var väl en ganska ödmjuk och fin inställning, kan man tycka att Gud skulle tycka! Men det verkade Gud inte alls tycka och så la Jesaja, sig i resonemanget och tog kungen i upptuktelse. Och han sa:

”Vad är det här: du har inte förtroende för människor, det märks, och nu har du inte förtroende för Gud heller? Och om du varken tror på människor eller på Gud så…..så…?! ”  Och så tror vi att nu kommer en straffpredikan eller åtminstone en tillrättavisning, men det gjorde det  inte. Utan Jesaja sa: ”även om du varken har tilltro till människor eller till Gud, så får du bevis på Guds storhet ändå, vare sig du vill eller ej!!!

Och beviset är en ung kvinna, som ska få en son som heter Immanuel. Och han blir beviset på Guds mäktiga verk!

Ja, det var en konstig dialog. Först verkar det som om Gud vill bli testad! Vi får förvänta oss bevis. Det är inte fel att vilja ha bevis. Men och detta är viktigt: Gud ställer sig över allt det här mänskliga tvivlet och vår velighet och vår skepsis. Gud placerar ut tecken på sin existens överallt, oavsett om vi tror eller inte tror, oavsett om vi är som barn som oavbrutet frågar ”varför” eller om vi är som den vuxne som helt enkelt tröttnar på att svara. Guds bevis finns ändå!

Och när vi får höra att Guds mäktiga verk fanns där mitt ibland de bråkiga folkgrupperna i det heliga landet 700 år f. Kr, så blir det en tydlig fingervisning om att Guds mäktiga verk också finns IDAG mitt i våra gräl, orättvisor, kriser, krig och konflikter. Guds mäktiga verk finns mitt ibland oss, här och nu också!

---------

Och Paulus sen, han tog det här ett steg längre. Gud är större, menade han! Gud är större än våra små futtiga vardagsproblem. Gud är större än våra livskriser, ja till och med större än alla våra världsliga bekymmer, större än vårt korta jordeliv, skrev han i brevet. - Ja, det finns de som fattar och förstår det här, sa han och som lever ett andligt liv med denna Guds storhet framför ögonen som en lykta, eller som en ledstjärna. Ja, det är som om det finns två sorters människor: de andliga och de världsliga. De som väljer att leva med Gud och de som väljer att leva utan Gud.

Och då frågar man sig: är det möjligt? Kan vi välja bort Gud? Kan Gud välja bort oss? Och svaret får vi i Mariaberättelsen!

Maria, hon som var så ung, och som ingenting visste om det stora hon skulle få vara med om. Hon som visserligen levde med Gud, eftersom hon tillhörde det judiska folket och precis som här för inte alltför länge sen, så trodde ju ALLA på någon sorts Gud i alla fall.

Maria var säkert inte förberedd på någon religiös uppenbarelse. Hon hade inte gått i skola, utan förberetts på att gifta sig och föda barn, som alla andra flickor. Hon var inte mycket mer än ett barn själv, 14-15 år förmodligen, och bortgift skulle hon bli med Josef, enligt den tidens tradition. Att vara oskuld, var en fullständig självklarhet. För, oskuld - jungfru skulle varje ung brud vara, varje anständig ung flicka.

Och så hände detta: det märkligaste som kan tänkas hända, det hände faktiskt! Det var inte märkligt att hon blev gravid, fast hon var ogift. För, det hade hänt andra förut och det skulle sannerligen komma att hända med andra i fortsättningen också. Så det var inte det som var det märkliga.

Och det märkliga var kanske inte heller att hon fick besök av en ängel. Änglar besökte då och då, som de fortfarande gör!

Nej, det konstiga var, att Gud valde just henne till detta stora! Gud hade ju kunnat välja en drottning, eller en rik änka, eller en haremsdam eller någon ”finare”. Men Gud valde Maria! En ung, enkel, anspråkslös, outbildad, helt vanlig flicka, valde Gud till sitt stora verk. Och hon hade inte en aning om det som väntade henne. Hon visste ingenting om vad som komma skulle.

Maria skulle ha kunnat välja bort Gud. Hon skulle ha kunnat fråga varför, varför, varför. Hon skulle ha kunnat fly därifrån. Vägrat vara med på detta. Hon skulle kunnat blunda och vägra lyssna. Hon skulle ha kunnat förneka alltihop och vägra. Men det gjorde hon inte.

Visst blev hon rädd, visst undrade hon och visst ställde hon frågor. Och hon fick svar.

- ”Du är benådad, sa ängeln! Helig ande ska komma över dig. Den högstes kraft ska vila över dig!”

Dvs,  - det är något speciellt med dig, Maria och även om du inte förstår hur allt det här går till, så händer det i alla fall!

Och Maria blundade inte, vägrade inte att se och höra. Hon valde i stället att acceptera! Hon valde Gud. Och Gud valde henne.

Idag är det en glädjens dag mitt i fastan! En glädjens dag, inte bara för Maria, eller för gamle Achas. Eller för Paulus, för den delen! Nej, det är i allra högsta grad en glädjens dag även för oss! För, vi blir påminda om det som är så livsviktigt: hoppet! Hoppet som faktiskt finns i vår värld, mitt i all växthuseffekt, i kriser, fattigdom, i krig och i terror. Mitt i allt elände finns ett hopp och löftet om att Gud är större än allt! Att, även om vi till och från väljer bort Gud i våra liv, så väljer inte Gud bort oss! Och Gud planterar bevis på sig själv och sina mäktiga verk överallt. Gud påminner oss om sig själv och spåren finns runt oss hela tiden. Det är både oförklarliga fenomen och sånt som vi kan förstå och sånt som vi är skeptiska till och inte vill tillskriva Gud, men som ändå finns överallt.

Och vi gör precis som barnen, vi upprepar ”varför, varför, varför”. Vi tror att vi testar Gud, men Gud bryr sig inte om ifall vi vinner och han förlorar! Det har nämligen aldrig varit en tävling, för att bevisa att Gud finns! Nej, det är ingen tävling därför att Guds mäktigaste verk skulle komma att bli ett litet nyfött barn, nio månader senare! Det största i det lilla! Varför? Jo, därför att Gud alltid är större!  Amen.