Jes.9:1, 2-7; Luk 2:1-20

”Jesu födelse” (inkarnationens mysterium)

Vi firar ett mirakel i Jul och då menar jag en riktigt magisk händelse, inte att någon har tolkat en låt i teve och tycker att det är ”magiskt”, eller att någon har kört om någon i skidspåret, eller har bakat en synnerligen god kaka i en baktävling och kallar det en ”magisk” kaka. Nej, riktiga mirakler talar jag om! När ”riktigt magiskt” är sånt som händer fast det inte egentligen borde kunna hända: som att ett barn blir till. Att kärlek finns och triumferar. Att döden inte är det slutgiltiga! Och att ett enda litet ljus förjagar det allra största mörkret! sånt är mirakulöst!

Ibland verkar tiden vara ur led, tycker jag –speciellt när jag tar del av nyherna i media- och då är det skönt att veta att bortom allt som verkar knasigt och oförståndigt, så tickar ett evigt ur-verk som aldrig behöver dras upp, laddas om eller synkroniseras. Och tänk: detta ur-sprungliga, eviga ur-verk drivs av ett litet barn som föddes i Betlehem, som växte upp i Nasaret och som sen dog i Jerusalem! Det lilla barnet är den lilla kuggen i det stora kugghjulet, som driver på själva ur-underverket! Och detta lilla barn är det mirakel som vi firar idag!

Herdarna kunde inte låta bli att berätta om det som de hade upplevt! De var så uppfyllda av detta, att de pratade om det med varandra och med alla som de mötte. De hade inte tystnadsplikt. De var fria i ordet. De t.o.m. skulle föra det glada budskapet vidare! Evangeliet!

För, ängeln hade ju stått där framför dem! Ängeln hade valt att komma till dem! Kanske visste änglarna att herdarna inte skulle utnyttja miraklet för sin egen vinning. Kanske visste änglarna också att herdarna aldrig skulle strunta i mirakler, för sin egen bekvämlighets skull. Kanske visste änglarna att de inte skulle låta bli i att gå till krubban, även om de var trötta och egentligen ville sova. Att de inte skulle avfärda det hela som nonsens.

Nej, herdarna blev nyfikna och intresserade. Och de vågade sen vittna. Ja, Gud visste det och Gud valde dem just därför!

Vem skulle änglarna besöka om det händer idag? Vilka är dagens herdar?

Men, man kan ju tycka att det skulle ha varit mycket mer effektivt om Jesus hade fötts rakt in i maktens centrum! Om han hade fötts in i en kungafamilj i stället, så hade kanske Messias-projektet fått mycket större spridning på kortare tid! Ja, tänk om Jesus hade fötts rakt in i maktens boning och om änglarna hade sjungit för maktens öron! Då!  ……Nej, då hade det nog inte blivit bra alls, tror jag när jag tänker efter. För då hade risken säkert varit väldigt stor att mycket hade censurerats och att ”fake news” hade förändrat hela historien. Och då kunde ju miraklet ha gått oss alla förbi i stället. Hemska tanke!

Och, Gud visste det också! Så, Jesus fick födas i stallet i stället, hos två helt vanliga ungdomar, utan status eller makt. Och änglarna sjöng för herdarna, de prestigelösa och entusiastiska herdarna!

Kanske kände de igen Baby-Jesus just tack vare detta! Att han låg nerbäddad i en krubba! För, tag tänker att, han var säkert inte det enda barnet som föddes den natten. Men, det enda barn som föddes i ett stall! Om han i stället hade föttsi ett hus, i en säng, så hade man kanske inte hittat rätt barn!!!  Och det hade ju varit snopet! Så, det som verkade så uselt och beklagansvärt – dvs att den lilla familjen fick övernatta i ett stall eftersom det var fullt i härberget – det visade sig bli just tecknet som gjorde att herdarna hittade rätt barn, hittade mirakelbabyn som kom att bli både Gud och en helt vanlig människoson!

Och herdarna berättade! De blev vittnen. Trots att det var kontroversiellt och ganska farligt att vittna, så gjorde de det ändå. Och Maria, hon begrundade! Både hon och herdarna fick ett stort ansvar.

Och Josef – Jesus jordiska pappa- han kunde ha ändrat hela historien om han inte hade lyssnat på ängeln utan valt att lämna Maria. Om inte Josef hade varit så stark och lojal som han var, så hade förmodligen allt blivit helt annorlunda. För, Josef var en viktig person, vi ska komma ihåg det!

Så, julens budskap är att möjligheterna ryms i ett litet barn! Och om vi gör vi oss mottagliga för det gudomliga, så ser vi mirakel, och då hör vi och känner vi! Och då blir det helt uppenbart för oss att det stora ryms i det lilla! Att krubban är mycket mer än gulligt julpynt! Mer än lite juldekoration. Krubban berättar om miraklet som hände då och som kan hända igen! Kanske i en flyktingförläggning, på en campingplats eller en tågstation. Kanske i ett skjul i Manillas slum eller i en afrikansk kåkstad.

Ja, herdarna berättade och det hade profeten Jesaja också gjort, flera hundra år tidigare. Han hade pratat om ett kärt barn med många namn som skulle komma. Det skulle komma att kallas en Allvis härskare, en Gudomlig Hjälte, en Evig Fader, en Fredsfurste. Tänk att tilltalas så!

Hur eländigt livet än verkar, sa Jesaja, så finns det ändå hopp! Gud lovar att hjälpa oss och ondska kommer aldrig att segra! DÄRFÖR att

-ett barn har fötts som lovar något helt annat!

-ett nyfött barn är alltid skapat god!

-och Gud i barnet = kärlek i mänsklig gestalt!

Det är ett kärt barn med många namn som vi firar idag och som lovar stort! Och vi kallar det barnet Jesus!

Amen.