Septuagesima

”Nåd och tjänst” 

2 årg, Jona 3:10-4:11; Filipp. 1:3-11; Luk 17:7-10

 

Jaha, det här är en ganska otrevlig text! Jesus-ord som passar väldigt dåligt i vår tid. Som går dåligt ihop med våra värderingar. Eller hur?

Det här att över huvud taget tala om tjänare. Pigor och drängar som gör de enklaste och tyngsta jobben och förmodligen till den minsta lönen, är något vi värjer oss mot.

Och sen, står det, när de kommer in efter sina arbetspass, så ska de inte få nån rast, inte tillstymmelse till fika eller lunch, utan de ska bums vidare till nästa uppgift, som är att passa upp!!!  Och inte ska de få tack för det heller utan i stället höra att de är oduglingar. Det låter ju förfärligt. Det är precis som man föreställer sig att det var på medeltiden, så som det var på Jesus tid. Det var ju enorma orättvisor i samhället, klass-skillnader som vi knappt kan föreställa oss och en människosyn som får oss att rysa.

Och så är det vår Jesus, vår förebild, vår idol, som ger uttryck för detta! Ja, Bibeln utmanar oss verkligen!  

Varför då, kan man fråga? Varför måste vi utmanas? Varför tar man inte bara bort såna här besvärliga texter? Varför är den med över huvud taget? Det skulle ju vara så lätt att bara ha Jona-texten idag, där Gud  visar att det är viktigt att tänka på vad som verkligen är värdefullt i livet.

Eller så kunde det räckt med Paulus-brevet till vännerna i Filippi, som på sätt och vis är en underbar kärleksförklaring, där Paulus uppmanar de sina att verkligen se det som är väsentligt i livet!

Ja, visst hade det varit skönt att få hoppa över de jobbiga texterna. Men det får vi inte! För, om vi gör det – om vi hoppar över det som är besvärligt och som utmanar oss, så missar vi just det som är väsentligt och värdefullt. För, det finns ju inte enbart i det som är lättsamt och kul och mysigt i livet. För att hitta det verkligen viktiga, så behövs utmaningar!

Och då tänker jag så här: var och nu är nu. De, , gällde andra normer och regler än nu.

Det är självklara rättigheter för oss, att få lön för jobbet vi gör, att ha reglerade arbetstider, att ha ledigt och semester, att jobba för jämställdhet, få feed-back och bli bekräftade. Det var det inte då. Vi behöver inte finna oss i att bli utbrända, kränkta, hunsade. Vi, är ju födda och uppväxta med principerna om demokrati och jämlikhet. Principer som är mer värda än mycket annat och som vi måste värna, för de är grunden till vår välfärd.

Utmaningen för oss är, att inte luta oss tillbaka, utan att ständigt värna rätten. Ibland måste man kämpa mot något för att verka för! Ibland måste man resa sig ur bekvämligheten och kanske till och med slå näven i bordet och säga stopp!

Så, även om Jesus ord i texten, passar dåligt in vårt moderna tänk, så finns det faktiskt ett budskap där till oss idag också!  För det som Jesus säger är:

-tröttna inte på kristen tro, utan fullfölj det ni påbörjat!

-slå er inte till ro halvvägs med lagom och mysig kristendom!

- förvänta er inte Guds belöning varje gång ni gör ert bästa! Bara gör det och tacka Gud!

- det är heller ingen idé, säger Jesus, att försöka köpslå med Gud. För det kan man helt enkelt inte göra!

Utan, gör det du har att göra, säger Gud! Ditt bästa är gott nog! Och kom ihåg att du är älskad med de förmågor du har! Du behöver inte prestera mera för att bli älskad.

Det existerar inte någon millimeter-rättvisa inför Gud! Vi har aldrig fått löfte om att alla ska få likadana uppgifter och lika lön för mödan. Vi har aldrig blivit lovade lika villkor. Och det existerar som sagt inget köpslående med Gud. Det finns inget förhandlings-utrymme. Vi kan gilla det eller ogilla, men lika för alla gäller inte. Någon har det si och någon har det så. Någon kan och någon kan inte. Gud säger ganska brutalt i texten att:

-ni ska göra allt som åligger er!

Dvs, gör din grej och gör den bra, annars får du skäll av Gud. Och om vi inte bryr oss om varandra, så får vi bakläxa av Gud.

Och om vi tycker, att det räcker med att älska våra egna nära och kära och tror att ”älska din nästa som dig själv” bara handlar om dem som älskar oss först, då måste vi ”göra om, säger Jesus och göra rätt!”. Om vi väljer att osynliggöra vår kristna tro, därför att det är jobbigt att prata religion eller för att man är rädd för att bli betraktad som töntig, då kan vi bildlikt talat, få en örfil av Gud för att vakna.

Så frågan är faktiskt: gör vi vårt bästa eller försöker vi  bara komma undan med minst ansträngning?

Till detta får vi lägga Jona-historien! Jona som mötte en förlåtande Gud, en Gud full av nåd! Jona, som först fick gå igenom ett mycket dramatiskt äventyr på Medelhavet, då han kastades överbord och trodde att han skulle drunkna, men blev mirakulöst räddad av valfisken, symbolen för urdjuret – kaosmakten. Jona, som blev arg på Gud för att det inte blev så som han hade tänkt sig. Jona, som satte sig med ryggen mot Gud och surade, när Gud var snäll och nådig och förbarmade sig över folket! När Gud försökte visa, med hjälp av ett träd som växte och vissnade på ett och samma dygn, att Jona nog inte hade fattat det väsentliga, det viktiga:

dvs att Gud bryr sig! Att Gud faktiskt ser större sammanhang än Jona gjorde. Än vi gör! Och då gäller inte juridisk rättvisa, utan medkänsla och empati!

Och till allt detta får vi också lägga Paulus kärleksbudskap, som innebär att om vi gör vårt bästa, inte för någon annan anledning än att vi faktiskt kan göra det och om vi älskar varandra som syskon, även när det är svårt, så får vi belöning vare sig vi tror på det eller inte! 

Vi får den belöning som verkligen spelar roll: vi får en god, kärleksfull men inte okomplicerad relation till Gud och vi får en mycket, mycket bättre relation till varandra! Amen.