Fastlagssöndagen

Jes. 52:13-15; 1 Kor 13:1-13; Luk 18:31-43

”Kärlekens väg”

Allt går kanske inte att bevisa – just nu!

Visst är det otroligt provocerande när någon utger sig för att i kraft av sin makt och myndighet avfärdar sådant som vi andra tror på och finner trovärdigt. Visst är det jobbigt med skeptiker!

Tänk om de många, som Jesajas berättade om, som förfärades över att Guds tjänare var så ful - för så ful kunde väl inte en Guds utvald vara - tänk om de hade fått sista ordet och Jesajas hade tystats ner. Då hade eftervärlden kanske inte fått möjligheten att häpna, och förstummas. Då hade man kanske aldrig fått uppleva det otänkbara, d.v.s. att en helt enkel person och dessutom ful!! faktiskt kunde vara Guds utvalde, dvs Jesus. Och man hade kanske aldrig fått bevittna det oanade, att Gud och människa blev ett, i en och samme tjänare! I Jesus! Om skeptikerna fått råda, skulle det som hände Jesus bara ha fått passera utan någon kommentar och utan någon mening. Och hur hade historien sett ut då?

Låt oss göra tankeexperimentet att stenåldersmänniskan på stenåldern hade sagt att ”atomer, nä de finns inte, för det kan vi stenåldersmänniskor inte bevisa”! Eller, tänk om medeltidens vetenskapsmän hade sagt ”bakterier, nä de finns inte för de kan vi i vår tid inte bevisa”. Eller om man för några hundra år sen hade sagt ”radio-vågor, nä de finns inte för de kan vi inte bevisa”. Eller för den skull, om man när mormor var liten hade sagt ”elektricitet, nä sånt finns inte, för det går inte att bevisa”.

Det är klart att atomer fanns på stenåldern, även om man inte kunde bevisa det – då! Och det är klart att bakterier, radio-vågor och elektricitet också fanns i tider då man inte kunde vetenskapligt bevisa det. Det fanns, trots att ingen visste om det eller trodde på det just ! Det just inte-bevisbara,  fanns ändå!

Och i konsekvensen namn tycker jag, att det är synnerligen sannolikt, att det också finns mycket idag, som inte går att bevisa vetenskapligt – ännu! Men om vetenskapen inte håller dörren öppen för nya upptäckter, inte tillåter tro på det ännu inte bevisbara, då stoppar man utvecklingen, menar jag! Då gör man precis som kungar i gamla testamentet: man bestämmer enväldigt vad som ÄR sant och verkligt och bestraffar visionärer. Och då gör man som diktatorer gör i många samhällssystem idag: bestämmer vad undersåtarna får tänka och ge uttryck för. Och då gör man också som kyrkan har gjort så många gånger i historien och som andra religioners företrädare gör idag: man tystar oliktänkande. Och därmed bromsas utvecklingen, vilket är ett brott mot den fria tanken och ett brott mot Gud, faktiskt. För, Gud vill att vi ska söka visheten och växa i den!

Ja, det finns frihet i tron! Just tro erbjuder frihet! Att ha tro är faktiskt modernt, menar jag! Frihet att tro på uppståndelsen. Och att tro på annat otroligt också! För, i tron kan man ju vara fri att tänja på gränser! I tro kan vi visionera och slippa bevisbördan! I tro får allt det där plats som skapar nya tankar, nya sanningar, nya världar! I tro kan faktiskt vattenytan bära, stormar kan stillas, döda kan uppstå. I tro behöver buskar inte brinna upp fast de brinner, 3 bröd räcker till 5000 människor och det goda kan segra mot alla odds! Ja, tro ger utrymme och frihet. Den stänger inte ner och säger nä, det går inte. Det är omöjligt. Det är lönlöst att hoppas. Tro låter tankar sväva fritt!

Det hjälper inte, menade Paulus, att bara tala vetenskapligt och lägga fram fakta. Det räcker inte med det vi vet utifrån forskningsresultat.

Dessutom, säger Paulus, att det inte heller hjälper att dela med sig och tänka rättvist och att offra av sin välfärd, om man inte gör det i Kärlek! Utan kärlek, är ingenting värt i längden. Man vinner ingenting, utan kärlek. Då är det bara tomt och innehållslöst som ett ihåligt eko, det blir bara oljud.

Men med kärlek blir det helt annorlunda! För kärleken är inte skrytsam, uppblåst, självisk, ond. Kärleken är aldrig skadeglad, inte begränsande, inte främlingsfientlig, inte egoistisk. Nej, kärleken är fredlig, ödmjuk, god, har tålamod, är evig och fullkomlig.

Och med kärleken finns det hopp också för vetenskapen! Om man säger ”vi vet det vi vet, och tills vi vet mer så är det fritt fram att tro!”, så öppnas dörrar! Då gäller tankens frihet. Gudsandens vind sveper fram och utveckling främjas!

Allt detta visste redan Jesaja! Det visste också Paulus! Och det vet väl vi också innerst inne!

I evangeliet, slutligen, hörde vi Jesus vittna om det som ingen , ännu visste något om. Lärjungarna skulle ha kunnat avfärda alltihop med att ”det är inte bevisat, det har ju inte hänt ännu”. Och vi får veta att lärjungarna inte förstod ett enda dugg av det Jesus sa. Hans föraningar och beskrivning av det som komma skulle, fick inga ”poletter att ramla ner” hos nån av dem! Pratet om trakasserier och tortyr, allt det var ju än så länge bara hans fria fantasier i deras öron. Och pratet om uppståndelse sa dem ingenting heller - ännu! Och om inte ens de, som var så uppdaterade och nära Jesus, förstod, så kan vi väl inte klandras om vi ibland (eller ofta?!) är skeptiska vi också? Nej, så klart inte. Men att stänga till dörren helt, att s.a.s. logga ut från tron det är synd, tycker jag. Rent av farligt. För, då rör sig inte sinnet framåt! Då stagnerar man och missar självaste Gud.

Men så, när Jesus gjorde den blinde mannen seende igen, kunde lärjungarna tro, berättas det! När alltså något konkret hände, tog de det till sig och var det som om de vaknade! De stäckte på sig, blev pigga, sjöng och tackade Gud! Och då blev det den där härliga mixen av tro och vetskap! Då kunde kärleken slå rot! Sen kunde de alla gå vidare, även om det visade sig vara en svår väg:

Kärlekens väg! Den som man vill gå! Kärlekens väg som kantas av underbart vackra dikesrenar som jag f.ö. bara sett på Gotland!!! Kärlekens väg, som gör att vidvinkelseendet utvecklas i motsats till ”sugrörsseendet”. ”Sugrörs-seende, det är ett bra uttryck tycker jag: för, hur mycket ser man egentligen genom ett sugrör? Inte mycket.

Och mannen som blev seende, han trodde minsann han. Han trodde innan och han trodde efteråt! När han trodde på att det otroliga, det ännu inte bevisbara var möjligt, inträffade miraklet! Det hände, som egentligen inte skulle kunna hända!

Och får vi också  lov att tro! Att sånt som vi inte ser och kan bevisa faktiskt finns ändå.

Men kanske kommer man i framtiden att kunna förklara Kärlekens mysterium! Kanske kommer det till och med att gå att bevisa Guds existens! Men, tills dess så får vi fortsätta tro! Och fortsätta utsättas för underverk och mirakler!

Ja, vi får leva i tro, i hopp och i kärlek. Och vi får aldrig glömma att störst av dem är Kärleken! Kärleken - Guds egen energi. Utan den är vi förlorade, chanslösa. Med den är det mycket trevligare att leva och vi får glädjas åt att vara visionärer!

I Jesu namn. Amen