Påskdagen

Lukasserien    ”Kristus är uppstånden”

 

Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden!

Så låter det överallt i den kristna världen idag. Så har kristna i alla tider ropat, viskat, sjungit, mött varandra på påskdagen! Ett jublande uttryck för det mirakulösa. Ett uttryck för glädje och lycka! Ett uttryck för lättnad! Man drar en lättnadens suck, det finns hopp! Efter regn kommer sol. Efter långfredag kommer påskdag! Efter död kommer uppståndelse!

 Så måste kvinnorna som kom rusande tillbaka från graven ha känt det. De två Mariorna: Maria Magdalena och den Maria som var mamma till lärjungen Jakob och så Johanna. Men de blev först inte trodda. De möttes av misstro: -nää, det där var alldeles för otroligt, sa lärjungarna. Hur skulle det ha kunnat gå till? Uppstått?! De måste ha inbillat sig. Det fanns säkert en helt naturlig förklaring.

Inte förrän de med egna ögon hade sett honom, skulle de komma att bli överbevisade. Inte förrän då skulle de vakna ur sin sorg och sin handlingsförlamning. Inte förrän då.

Det handlar om hopp! Profeten Hoseas text idag, beskriver hoppet som ett vårregn som vattnar jorden! Långt före Jesus-historien, talade han om hur Gud reser oss upp på den tredje dagen! Hosea sa, att det är lika sant som att gryningen inträder varje morgon! Det gäller bara att  lära känna Gud och sträva efter kunskap om Gud. Dvs skapa en relation med Gud och öka förståelsen! Att man använder både hjärta och hjärna!

Petrus, han som hade varit så vankelmodig tidigare, men som Jesus litade så fullständigt på att han gav honom nycklarna till himmelen, Petrus klandrar i den andra texten ”folket”.

- Ni förnekade Jesus, ni valde att inte frita honom från avrättning, sa han. Men det spelar ingen roll nu längre, att ni hade så katastrofalt dåligt omdöme och gjorde så fel.

Precis som jag själv gjorde fel, måste väl Petrus ha tänkt, eftersom han också hade fegat ur och hållit sig på avstånd när det gällde. Men som sagt, det spelade ingen roll längre, för med facit i hand så visste han nu, att Gud hade gjort det omöjliga! Gud hade uppväckt Jesus på tredje dagen precis som Hosea hade profeterat. Gud visade att döden aldrig står som segrare. Döden får inte sista ordet. För, det kommer mera!

Men, är det trovärdigt att uppstå? Kan det kanske ha varit en efterkonstruktion för att luras? Finns det naturliga förklaringar?

Så funderar och funderade säkert lärjungarna också! Men, vad var det egentligen som hände i lärjungakretsen den där morgonen? Jo, när  kvinnorna kom tillbaka från graven, så blev allesammans förskräckta. Två män i skinande kläder hade stått vid graven, förmodligen änglavarelser och de gav ledtrådar om vad som hade hänt. Änglarna påminde kvinnorna om vad Jesus hade sagt när han ännu levde: att det måste bli så här, hur otroligt det än verkar att uppstå på tredje dagen!

Och kvinnorna förstod säkert inte med en gång.  Men sen, när de mindes samtalet i Galileen, så trillade polletten ner! Och då berättade de det för de andra! Men blev inte trodda. Det som de vittnade om möttes  med misstro. Samma misstro som vi många gånger  visar, som de förnuftiga och realistiska, moderna människor vi tror oss vara. Bara Petrus, den som hållit sig avvaktande tidigare, sprang nu nyfiken till graven och han skulle faktiskt tro sina ögon. Graven var ju tom!

Är inte vi också sådana att vi kräver bevis? Måste det till ett nytt uppståndelse-mysterium, för att vi ska fatta och förstå? Eller vad för slags bevis behöver vi? Och kan vi ens kräva något?

Är det inte så att vi först måste öppna våra sinnen, för att kunna uppleva det som faktiskt finns hela tiden? Måste inte vi närma oss i stället för att avlägsna oss? Måste vi inte bara utsätta oss för det oförklarliga? Kan vi göra det bakom stängda dörrar i vår egen trygga enskildhet, i tyst och anonym privatandlighet? Eller måste vi vistas i händelsernas centrum? Utsätta oss för det gudomliga? Dela erfarenheter precis som lärjungarna? Vara tillsammans, som nu? Måste vi inte göra som lärjungarna – lämna sorgerummet och gå ut på vägarna! Berätta om det som är större än vi! Om Guds kärlek, som gör all skillnad! Guds kraft som ingen kan välja bort, bara alltför ofta blunda inför!

För vi hörs inte om vi bara står och mumlar. Och vi syns inte om vi inte tänder ljuset och låter det lysa! Ja, det är helt avgörande att vi öppnar alla våra sinnen och våga prata om tron. Fråga, diskutera, sjunga, läsa, ta del av varandras tankar, se och höra och känna in både det som hände då och som fortfarande händer: dvs uppståndelsens mysterium!  För, Jesus har sannerligen uppstått! Våga tro det, för livets skull! För framtidens skull och för Guds skull! Om och om igen, genom Jesus Kristus!

Amen.