1 söndagen efter trefaldighet

”Vårt dop”,

Hes.36:25-28; Rom 6:3-11; Joh 3:1-8

 

Man tog en gammal rit och gav den ny betydelse! Det var inte särskilt ovanligt! Vår historia är full av såna exempel. Festerna vid vintersolståndet och sommarsolståndet t.ex. blev jul-firande och midsommarfirande.

Man doppade sig i vatten långt före Jesu tid! Reningsbad! Då,  handlade reningsbadet inte om att tvätta sig för att man var smutsig. Utan, det gjordes och görs fortfarande, för att markera ett tillstånd, ett intervall.

Riterna är viktiga för oss och det krävs en ordning och det behövs symbolik som är begriplig. Allt för att ge livet innehåll och mening. För att få oss människor att hålla samman. Ha gemenskap och stärka identiteten. För att man skulle veta vem man är och varför!

Så, folket som kom för att bli döpta av Johannes döparen, var alltså redan vana vid att rituellt, rena sig i vatten! Man tog sig till gemensamma bad, ofta i anslutning till templet, som vi kan läsa om i Bibeln. Eller så gick man till sjöar, eller till Jordanfloden! Och Jesus, han följde den traditionen.

Johannes Döparen doppade i vatten. Jesus döpte, med Helig Ande! En gammal tradition, doppandet, fick en ny betydelse, - dopet – fick en fördjupad betydelse!

Gud finner alltså en ny mening i doppandet! Gud lägger till en ingrediens, kan man säga. Och vad var då det? Jo, Gud kryddar med mirakel! Och miraklet gör att vattnet i dopfunten inte längre bara är vanligt drippdropp-vatten. Miraklet innebär att vi återföds, och förnyas och får evigt liv, utan att vi nödvändigtvis inser det själva! Utan att vi först måste förstå det!  Utan att vi behöver be om det eller tacka för det.

Miraklet är helt enkelt en gåva av nåd! En present, som aldrig kan tappas bort eller lämnas tillbaka till givaren! Som bara kan räknas oss till godo. Aldrig någonsin till ondo!

Miraklet fanns med i den första texten också. Där hörde vi hur stenhjärtat blir ett hjärta av kött!  Det kan man väl kalla ett mirakel! Varje gång en tvärsäker människa veknar, varje gång en princip ruckas, varje gång en känslokall person får kläm på det här med empati – så är det ett rent mirakel! Och stenhjärtat blir kött!

Ja, Gud agerade och agerar hela tiden på alla möjliga, tänkbara sätt. I GT ofta med naturfenomen som blixt och dunder. Och i NT ofta med människor! Där finns profeter,  eremiter, fiskare. Där finns Paulus, Johannes och så Jesus så klart! Men hur tror vi att Gud agerar idag, för att påminna oss om miraklet?

- Jo, säkert på många sätt! Men, väldigt påtagligt just i DOPET! Dopet som vi behöver för samhörigheten. För att känna igen varandra. För identitetens skull. För att kunna svara på frågorna –Vem är jag? Vilken tillhörighet har jag? Och varför är jag den jag är? 

Dopet får oss att minnas att Gud faktiskt finns och att Jesus levde och lever nu på ett annat sätt! Dopet som påminner oss om, att det faktiskt händer mirakulösa saker hela tiden, överallt!

Och i texten, så hörde vi hur Nikodemus, blir utskickad mitt i natten av fariséerna -  dvs av dem som hade studerat religion och som undrade vad han Jesus egentligen höll på med. Nikodemus använde logik, när han försökte begripa vad Jesus menade.

-  Man kan väl inte födas när man är gammal, sa han? Och:

-  Man kan väl inte komma in i livmodern en gång till, när man väl är född?

Och som så ofta så svarade inte bokstavligt på frågan, utan han svarade bildlikt. Han sa:

- Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.

Det var liksom ett recept han gav:

Att Vatten + Helig Ande + tron på miraklet = dopet.

Så, att födas på nytt innebär inte att födas biologiskt en gång till! Utan att födas på nytt innebär att livet får en ny, andlig innebörd. Och att detta nya, tar oss dit vi inte själva kan räkna ut eller planera.

Alltså: Vatten + Helig Ande + tron på miraklet! Det är dopet!

Så, det händer något i den livstråd som förbinder oss med Gud i dop- ögonblicket! Något som inte händer annars. Det något som övergår vårt förstånd! Och i och med det så är vi inte bara jordbundna, biologiska varelser längre, utan vår själ har fått kontakt med det gudomliga.

-Kan själen inte få kontakt med det gudomliga på något annat sätt än genom att döpas, undrar vi då? Kanske, jag vet bara, att för oss kristna så finns dopet. För oss kristna gäller dopet som Helig Andes födelse i oss och det är inte något som vi ska behöva ta ställning till. Det är något som vi bara får, utan krav på motprestation. En gåva av nåd!

Var och en som är döpt har en fri Helig Ande! En ande som kommer någonstans ifrån och far vidare igen utan att vi vet vart. Men vi kan ana!!!

Jag tänker på en gång, när jag frågade unga föräldrar med döpta småbarn om vad det innebär för dem att deras barn är döpta och någon svarade uppriktigt: ingenting! Och jag blev förfärad och har tänkt mycket på det sen dess. Hur kan det inte betyda någonting för en förälder att deras barn är döpt? Men så tänker jag på den ”fria Heliga Anden” och inser att det faktiskt inte spelar någon roll vad mamma och pappa tänker och känner, dopets mysterium gäller ändå! För, det är en sak mellan den döpte och Gud, en livstråd, en relation! Och till skillnad från navelsträngen så kan den livstråden aldrig klippas av! Den förbinder den döpta med Gud för alltid! Fri, Helig Ande!

Det kom mig osökt att tänka på, när jag var barn och det var skolavslutning, så gick vi över fält och förbi åkrar på en grusväg, för att komma till kyrkan där avslutningen skulle vara. Den vandringen var en sommarlovs-promenad! En promenad till Gud, i Gud och med Gud! Och jag kan när som helst framkalla för mitt inre den förväntan, de dofter och allt det vackra som var förknippat med den promenaden! Jag minns ingenting av vad som sades i kyrkan sen och inte ens vad vi sjöng, men sommarlovs-promenaden etsade sig fast i mitt undermedvetna!

Och jag tror bestämt, att det var den fria Heliga Anden som gjorde sig påmind där! Den som kommer från Gud och känner igen paradiset! Den som föds i oss på nytt i dopets vattenmysterium och som man önskar att alla får erfara! Ja, jag önskar att alla får en sommarlovs-promenad för livet!

Jesus gav oss egentligen bara direktiv om två ceremonier att fortsätta och föra vidare generation efter generation: dopet och nattvarden. De är nämligen heliga handlingar fulla av mysterium! Därför kallar vi dem sakrament = heliga handlingar! Jesus sa att vi behöver dem! Vi behöver döpas och vi behöver dela bröd och vin med varandra och därmed få vara tillsammans med Gud!

Jesus visste och försökte så gott han kunde, förklara detta för Nikodemus  - och för oss!

Vinden blåser vart den vill och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. är det, med var och en som har fötts av anden!

Och vi vill ju alla gå på den där vackra vägen utmed fälten upp mot kyrkan! Upp mot Gud!

Amen.