Alla själars dag

Hes.37:12-14; Upp. 22:1-5; Luk. 12:4-7

Ibland, ganska ofta till och med, fångas vår uppmärksamhet av det som sticker ut och liksom står i ”fetstil”. Vi bländas av rubriker och löpsedlar. Men det är oftast inte det som lyser i neon, som är det viktiga. Nej, det är inte rubriken utan innehållet som är det värdefulla. Viktigt är att komma förbi det storstilta och nå själva budskapet. Nå evangeliet!

Så är det med evangelietexten idag. Två formuleringar fångar vår uppmärksamhet: ordet frukta och strofen kasta ner i helvetet. Inga trevliga ord precis. Det är inte sådana vi önskar höra en sådan här dag, då vi söker oss till kyrkan för att minnas kärleksfullt dem vi saknar för att känna tröst och trygghet. Ändå möter vi dessa otrevliga ord och de är till och med Jesus-ord, dvs särskilt betydelsefulla sådana. Heliga ord.                    

Vårt evighetshopp, är temat idag och profeten Hesekiel menade att det eviga hoppet helt enkelt handlar om att förstå och inse att Gud är Gud! Utan krusiduller, klart och koncist, så sa Hesekiel just detta: Gud finns!

Och i den underbara uppenbarelsen som Johannes hade, beskrev han hur det blir den dagen då alla förstår och inser att Gud finns! Om inte förr så på den yttersta dagen, ska allt falla på plats för alla. I uppenbarelsen, för det var inte en dröm det var en vision – ja, där ser vi för oss tronen som tillhör Gud och Lammet, dvs Jesus. De har sina platser framför den kristallklara, ljuvligt porlande, friska floden som rinner fram på var sin sida om livets träd. Trädet som är som ett enda stort naturläkemedel! Det ger frukt året om och denna frukt som ger oss evighetshoppet, innebär att allt blir gott och väl! Inga sjukdomar existerar mer, inget åldrande. Och detta, mina vänner, förutsätter tron på Gud. Precis som Hesekiel sa! Och precis det som Jesus så ofta tjatade om!

Vi får här en underbar bild av det eviga livet, det stora löftet och vi vill ju spara på underbara bilder av livsviktiga tankar och trosvissa sanningar!

Jesus talade med sina vänner om människans värde. Och här har vi de två obehagliga orden frukta och kasta ner i helvetet. Frukta, menar jag, handlar inte alls om att vi ska vara rädda för Gud. Tro inte det!

Nej, frukta Gud betyder inte att vi ska gå omkring och vara rädda för Gud, utan frukta Gud betyder att Gud verkligen är större med allt vad det innebär och är kärleken i våra liv som vi inte kan klara oss utan.

Och detta, att kasta ner i helvetet, handlar inte om en verklig, gigantisk ugn för evig bestraffning om vi inte lever upp till Guds förväntningar. Nej, Jesus använder den bilden för att påpeka att det verkligen är Gud som gäller. Att Gud har mer makt än någon världslig makt. Att Gud förmår mer än politiker, krigsherrar, sociala medier eller finansmarknaden! Att Gud, är den vi bör lita på. Gud är den vi kan lita på i vått och torrt! Som vi ska vörda, tillbe, ja frukta om man vill uttrycka det så. Men aldrig skrämmas av.

Skrämmas gör vi ofta av media och i nyheterna visar non-stop skrämmande saker som stjäl vår energi. Vi luras att tro att yta och pengar ska hjälpa oss i kris och sorg. Men det så är det ju inte. Helt andra saker hjälper när det gäller.

Jesus ville lyfta fram just det, genom att prata om sparvar och kopparslantar! Sparvar är ju små och för de flesta av oss opersonliga fåglar i flockar. Vi människor upplever förmodligen inte varje liten sparv som en egen individ, igenkännbar och identifierad. På Jesu tid var de billiga att köpa på tempel-marknaden. De kostade bara två kopparslantar, dvs några ynka ören. Alltså var sparvar värda väldigt lite i pengar. Men, Gud värdesätter inte i pengar! Gud har en helt annan valuta, ett värderingssystem där det aldrig handlar om att den som har samlat mest på jorden vinner.

För, Jesus ord idag säger att ingen är glömd av Gud! Rik eller fattig på jorden, liten eller stor här, spelar ingen roll. I Guds ögon är alla lika värda! Alla är ihågkomna. Ingen är glömd. Till och med hårstråna är räknade. Ingen undgår Guds uppmärksamhet. Även om vi är som sparvar i varandras ögon – de flesta i världen är ju obekanta för oss – så känner Gud varenda en av oss! Ser oss, hör oss och älskar oss.

Ja, Jesus sparade det bästa till sist när han sa: Var inte rädda, för ni är mer värda än aldrig så många sparvar! Männniskovärdes-principen är nämligen gudomlig! Detta är viktig kunskap för oss.

Det är ett förtroende att förvalta.

En ödmjukhet att vila i.

En trygghet att tröstas av.

Ett löfte som ger hopp. Ett evighets-hopp!

När vi ändå ibland, tycker oss stå ensamma och övergivna, minns då att vi faktiskt inte är det. Som det står i psaltarpsalmen 139: Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Det kanske är en klen tröst när vi är förtvivlade. Men det ändrar ändå ingenting. För vi har en omsorg runt omkring oss även om, som det står, den kunskapen är för djup för mig och övergår mitt förstånd.

Gemenskapen här idag, orden, musiken, ljusen och tystnaden, de uttrycker just den omsorgen. Guds omsorg och vårt evighetshopp! Låt oss be först tillsammans och sen i tystnad:

Gud,

omslut oss på alla sidor

Låt oss få vara i din hand

Nu och alltid.

Amen