17 söndagen efter trefaldighet

”Rik inför Gud”

2 Mos 32:1-4, 30-35; 1 Joh 2:15-17; Matt 6:19-24

 

-Är du ha-galen, sa vi till varandra när vi var barn? Och då handlade det väl oftast om vem som tog flest godisar på kalaset, eller vem som höll sig i främsta ledet i skolan. Är du ha-galen, var ingen komplimang! Det var lite skämmigt och pinsamt. Som om man blev avslöjad! Som om man tagit något som var någon annans. Att man var girig.

Jag hade en kompis när jag var barn, som nog skulle kunna ha platsat som den ha-galna typen. Hon stod alltid först när det vankades något. Hon fick fler frukter på fruktstunden än någon annan i lekis och hon vägrade dela med sig när det inte räckte till alla. Hon blev också Lucia flera år i rad .

Jag tyckte att min kompis var ha-galen. Men det gjorde ingenting. Det hade liksom inte med mig att göra, för jag hade ju det bra ändå, tyckte! Jag hade ju mitt och var nöjd med det! Medan hon hade sitt utan att vara det, nöjd. För hon ville alltid ha bara mer och mer.

Och jag har tänkt många gånger på vad det är som gör en nöjd. Riktigt nöjd. Jag kan naturligtvis också njuta av godis och prylar. Och jag skulle säkert gärna ha varit Lucia i skolan. Nån gång! Men det är inte sakerna för sakernas egen, skull som ger den goda känslan. Det är det som sakerna står för, som ger den sann tillfredsställelse:

Dvs att ha människor att vara tillsammans med! Att ha mat till sina barn! Att ha trygghet och värme i ett hem. Att kunna få sova i en skön säng, när höststormen viner utanför fönstret. Det, ger den goda känslan av  tacksamhet eftersom gemenskap, värme, mat och trygghet inte är en självklarhet i vår värld. Och det vet vi ju alla innerst inne!

Som igår då stormen och hösten slog till på en timme! Då var det mer värt än pengar att kunna gå in i sitt varma, trygga krypin och bara vara…trygg. Då var det värt mer än pengar att kunna ta sig en kopp kaffe och en smörgås och bara vara…trygg. Fast, för att kunna ha den tryggheten krävs också pengar. Och så är vi där igen. Vad är egentligen rikedom?  

-Du kan ingenting ta med dig när du går, sjöng Cornelis Vreesvijk en gång och den sången blev en evergreen! Nej, det kan vi verkligen inte. De som har försökt, blir gruvligt besvikna och deras fullpackade resväskor, bankfack och tjocka plånböcker står ensamma kvar på perrongen, när tåget till himmelriket har avgått. –Du kan inte ta med dig någonting världsligt hit, kommer sankte Per att säga. Och snopna får vi släppa taget om prylarna!

En gång står vi framför Gud och Gud frågar: ”hur gick det på jorden då? Vad satsade du på egentligen? Hur blev det på jorden?” Och man kan snabbt konstatera, precis som i sången, att eftersom man inte har något bagage med sig, inga saker eller pengar, så har man bara sig själv! Och det är rikedomens kärna: vi själva!

Att, medan vi är här på jorden, så är meningen med livet att leva livet så bra vi bara kan och göra vårt bästa, med de förutsättningar vi har, så att när vi står där i vår enkla särk inför Gud, så kan vi säga ”här är jag”! Jag kommer med mig, i tacksamhet och förväntan! Jag älskade dig på jorden, Gud och jag älskar dig nu! Det är att vara rik inför Gud!

Men, låt oss vara ärliga, på jorden krävs ändå ÄVEN pengar! Det krävs ju medel till hyra, mat och kläder även om man älskar Gud! Och visst bryr jag mig, precis som alla andra om, att få en slant i lönekuvertet varje månad och en lagom pension så småningom. Visst bryr jag mig om att ha råd med lite mer än livets nödtorft. Visst ser vi alla om våra hus! Och jag tror inte att Gud misstycker. Neej då! Så länge vi inte gör det på andras bekostnad, så förstår Gud våra jordiska villkor. Så länge vi inte väljer bort det som gör oss rika i själen, så länge vi inte missar målet, dvs att vara nöjda! Men där finns en del att önska.

För, många samlar på sig alldeles för mycket, under den korta tid man är här på jorden och glömmer vara nöjda. Mycket vill ha mer! Det är så lätt att snärjas in i begären efter mer.

–Kärleken till pengar gör oss ju illa. Den kärleken kväver annan kärlek.

-Kärleken till pengarna stjäl vår uppmärksamhet. När vi är ha-galna efter saker så får vi ofta inte tid över till det som räcker längre. Längre än pengar! Det som räcker i evighet!

Mosefolket, israeliterna, hade dåligt med tålamod. De trodde att en guldstaty skulle kunna vara Gud, ett glimrande objekt, någonting konkret att tillbe. Som om vi skulle tillbe en lyxbil, en dator, en diamantring eller en mobil.

–Vad tar du först med dig ut ur ett brinnande hus, förresten? Datorn? Mobilen? Smyckeskrinet?

Mosefolket hade tagit med sig sina smycken, när de flydde. Och så gjorde de en guldkalv av dem. Av sina mest värdefulla saker gjorde de något fullständigt värdelöst. För guldstatyn var ju ett dött ting. Den ägde inget liv, ingen kärlek, ingen gudomlighet alls. Den stal bara deras uppmärksamhet, så att de missade målet. Och att missa målet är ju synd! En synd! Och synden straffar sig.

-Samla skatter på jorden, så blir du bestulen, sa Jesus! --Samla skatter i himlen däremot, så får du ha dem ifred! -Där du har din skatt, där kommer du att ha ditt hjärta!

Och vem vill ha sitt hjärta fjättrat vid ett dött föremål? Vem vill ha sitt hjärta begravt på en skrotfirma, eller en återvinningsstation eller nersmält till en guldkalv? Inte jag, i alla fall.

Så, låt oss vara mer ha-galna efter Gud! Den Gud som haver barnen kär och som lever i evighet! Gud, som har en bank där vi kan hämta ut kärlek med ränta! Inte som hos Nordea, där sparpengarna inte ger någon ränta alls! Gud, som ställer oss alla i främsta ledet, därför att det helt enkelt bara finns ett led för Gud! Gud, som ger oss förnöjsamhet, trygghet och frihet utan en massa resväskor och bagage att bära, när vi ska göra den där sista resan en gång! Gud, som låter alla vara ljusbärare och rika på riktigt, i ordets rätta bemärkelse, tills dess! Ja, rik på riktigt, vem vill inte vara det? Det är en evig balansgång här på jorden, där Mammon många gånger ser ut att vinna över Gud, när vi slår på teven, eller datorn, eller handlar inför jul.

Men, säger Jesus, ingen kan tjäna två herrar samtidigt! Glöm inte bort din Gud i livet, för då är du en fattiglapp!

Världens blingbling förgås - på samma sätt som, när jag tappade mormors ring med den gröna smaragden och aldrig hittade den igen. Putz weg – den var borta för alltid. Medan de eviga värdenas värdesaker väger lätt och stavas sanning, godhet och gemenskap; tro hopp och kärlek och ryms i ett dubbelt budskap: Älska Gud och din nästa som dig själv! Och som ryms i en gyllene regel inte i en gyllene kalv! Allt vad du vill att andra ska göra för dig, det ska du också göra för dem!

Det är det enda bagage du behöver, för att vara Rik inför Gud!

Amen.