3 söndagen i advent, 2 årgången

Mal. 4:4-6; 2 Petr. 1:19-21; Matt 11:12-19

”Bana väg för Herren”

 

Jesus var inte profeten!

Andra religioner vill gärna insistera på att Jesus bara var profet och inte Guds son, dvs gudomlig själv. Att Elia var profet och att Johannes döparen också var det, kan nog alla vara överens om. Men vad Jesus var, har vi olika uppfattningar om.

Spelar det någon roll då? Om Jesus var profet, Guds son eller inget av det – bara en helt vanlig man. Spelar det egentligen någon roll vad han var?

För att svara på det, måste vi ställa frågan till oss själva!

–Spelar det någon roll vem jag är?

Spelar mitt ursprung roll? Min tillhörighet? Min identitet? Ja, det är klart att det gör. Vi blir vilse om vi inte vet det. Vi söker och letar, släktforskar, dokumenterar, profilerar oss överallt och söker oss samman med dem vi finner samhörighet med. Och att berövas sin identitet kan vara rent livsfarligt, om det ens är möjligt. Vi kan inte vara oskrivna blad. Det finns en identitet i vår blotta existens!

Och att kunna sätta ord på vem man är spelar också roll. Det ger oss färg och form. Det är som att måla en tavla och få tillgång till hela paletten. Vilka vi är bygger självkänsla, ger kunskap och mening, ett sammanhang och gemenskap. Och tavlorna blir vackra och unika. Vi är ju inte massproducerade kloner, vi är handgjorda och olika fast lika. Älskade, avsiktliga och önskade är vi. Av Gud!

Och tillsammans blir vi en reflektion av Gud, en bild av – en avbild!

Den avbilden av Gud behöver profeter och de har vi. Elia och Johannes är två av dem. Och för bilden av Gud, behövs vi vanliga älskade människobarn och vi finns i miljarder variationer! Bilden av Gud behöver också Guds son, dvs Gud inkarnerad. Och den Sonen har vi i Jesus! Det finns bara en Gud, alltså behövs bara en Son. Den enastående, den som ger tavlan extra lyskraft och aura. Den som binder ihop himmel och jord på ett sätt som ingen profet kan; profeter kan bara profetera, förutsäga och vara budbärare.

Som brevbäraren! Bära ut posten och uppmana oss att öppna den! Som den insiktsfulle, som ser och förstår tecken och samband och deklarerar dem högt och ljudligt. Sådan var Johannes Döparen! Sanningssägare, whistleblower;  det var hans identitet och uppdrag. Att undervisa, döpa och förbereda människorna för den som skulle komma. Tala, varna och uppmuntra. Han var profet och han dog. Han blev halshuggen av en lynnig och nyckfull despot för att sen inte komma tillbaks.

Men Jesus var inte profet! Visserligen undervisade han vart han än gick. Och visst var han också en budbärare. Han talade om sånt som skulle komma och ville förbereda människorna han mötte. Precis som en tvättäkta profet! Men inte bara det. Han var även Guds son, Gud inkarnerad i den helt vanlige snickarsonen, Josefs och Marias son. Han dog, visserligen precis som profeter och vi andra, men han uppstod igen på tredje dagen! Ett mirakel som vi knappt har förstånd nog till att förstå: En total kemisk-andlig förening! Ett  ETT  i mänsklig kostym! En kosmisk storhet i baby-overall! En som var, är och kommer att vara, samtidigt på en och samma gång! En helt enastående och aldrig förr skådad!

Sådan var Jesus identitet, får vi kristna tro! Om vi får hävda våra identiteter, så måste det också vara en rättighet för Jesus! Han hävdade rättigheten, att få erkännas för den han var, och vi kristna har i 2000 år respekterat det. Kunskapen om Jesus rätta ursprung och mening, hans varande och hans uppdrag på jorden, har inte bleknat bort som de flesta historiska personer har en tendens att göra. Utan, Jesus identitet är lika påtalig än idag, som vore den upplyst i neon utanför varuhusen eller sjungen om i högtalare och på radio! Att Jesus var ett litet barn, Marias och Josefs son och samtidigt Guds son, är en välsignelse för oss och en rättighet för honom. Han har rätt till sin identitet, precis som vi var och en, har rätt till vår!

Så, då har vi klargjort att Jesus var Guds son och Johannes var profet, liksom Elia var det. Profeten Malaki talade om att Elia skulle komma att predika om hur viktigt det är att hålla ihop och att försonas om det behövs och att värna gemenskap i tron.

Och Petrus i sitt brev, pekade också på gemenskap. Att tillsammans tyda och tänka. Och om vi gör det tillsammans, som här idag, så ”går morgonstjärnan upp i våra hjärtan”! Sa han!

Och Jesus, han pekade på Johannes, sin kusin och den tidens Elia. Jesus klandrade dem som inte erkände Johannes sanna identitet. Man kan ana en viss irritation i Jesus röst. ”Det spelar ju ingen roll hur man gör, eller vad man säger. Ni misstycker hela tiden. Om Johannes gör si eller så, då tycker ni att det är fel! Om jag gör tvärtom, så är det också fel! Hur vill ni ha det egentligen? Ni liknar trotsiga barn.”  Sa Jesus. Och avslutade med visdomsordet:

Vishetens gärningar, har gett Visheten rätt! Och då ska vi komma ihåg att kärt barn har många namn och Gud är ett kärt barn, dvs har många namn. Ett av de namnen är Visheten!

Alltså:

Guds gärningar visar den sanna Gudens identitet!

-------------------------

 

Mitt i advent kring alla husen

samlas vi kring de tända ljusen!

En mellandag i mörka rum.

Med sång som inte tiger stum,

 

men som i klangen av förväntan

beskriver allt som kallas längtan.

Vårt ändlöst vackra hopp om fred

som det lilla barnet kommer med,

 

förmeras varje steg och dag.

Det barnet, det är du och jag!

Och Gud i vacker tanke tänt

vårt ljus, mitt i advent.

 

AMEN.