Blogg - Dikt och Tanke

Besökaren Jesus! En finare gäst

kan väl ingen tänka sig få

till middag och fest?

Han knackar på och ber om att få

komma in i värmen.  Komma fram i ljus.

Komma in i vännernas upplysta hus.

 

Och värd och värdinna

tävlar om att hinna

bjuda, truga, i varje hus och stuga

på trerätters måltid med tilltugg och kaka

som måste behaga och smaka

gott. Eller godare -  godast – helst!

 

-Men STOPP! Säger gästen, stopp och belägg!

Dra ner på farten, sitt nära, du kära!

Lägg praktiskt, logistiskt åt sidan.

Platsen för stillhet

är den som får bära

 Martas tvivel och Marias beundran

och Lazaros. Lazaros…

 

Besökaren Jesus ber och bekänner

kärleken till sina vänner.

 

- Marta, Marta bekymra dig inte.

Om arbetet får dröja, så ta det med ro.

Lyssna i stället och gör som Maria;

släpp in mig i hjärtat, det är där vill jag bo!

 

/TN 

Det saknas en bit i livets pussel

om ingen letar och finner

den kantiga, tunna, den smala, förvunna,

den saknade biten.  Försvinner

en så hittas en annan  och pusslaren tar sig för pannan!

Den passar! Den passar sig själv och man tassar

försiktigt längre bort.

 

Ser bilden, motivet och anar dess färger

som regnbågens löfte en gång.

Att döpas i vatten, är evighets-skatten!

Och själen nynnar en sång.

 

Eller snarare, löftet, vattnet och tron

gör under av pussel och knåp,

och hittelön gives till den bit som beskrives,

som saknats, som ratats, bevakats.

Ja, den bit som, kanhända, i skåp

eller låda har väntat på turen att högtidligt bli buren!

Få plats i ett centrum, i vardagens väntrum.

 

-En dop-pusselbit vill jag ge dig, sa Jesus!

Min vän, du behöver den!

Se, den är din! Den säger till dig och till alla

att du är min! Du är hel, du är fin! Du är, liksom jag är!

Ditt livspussel bildar ett mönster, ett virrvarr av ledtrådar.

Som en regnbåge utan början och slut

som ingen kan välta och aldrig kan falla.

 

Pusselbiten handlar om dopets mysterium,

där udda blir jämt, där allt är bestämt,

där litet blir stort och där långsamt  går fort,

där ingenting syns, bara är.

Där allting som räknas är kär-

lek och innerlighet utan gräns.

Och där handen som räcks är en väns!          / TN 2017-04-01 

Tryggare kan ingen svara
än Guds barnbarn,
lyssna bara:
-Säg vem som bär ansvar, säg
vem som styr och visar mig
vägen som kan ge mig lycka?

Barnbarnssvaret kan man tycka
är av puerila slaget:
-Jo, strängt taget,
den som bryr sig hela dagen;
den som stoppar mat i magen;
den som ger mig hopp och tröst;
som finns kvar på ålderns höst;
den som ser till väg och sula
så att fot och sko får fäste,
så att fågeln i sitt näste
hittar hem och bort och hem igen -
Det är Gud, mon bästa vän!

Gud, som Jesus och som Anden!
Gud, som haver ont i tanden, liksom jag en gång har haft.
Gud som vi har glömt fick lida pin
för håle och för hin. Det är DERAS
ansvar och besvär
som gör halt och stop och klär
sig i fårakläder, ulv och älva.
- Nu får vi försöka själva
smida lyckan där vi finner
den. Och bakom galler sen placera
olyckskorpen. - Kraxar bäst som kraxar sist!
Blir en duva med en kvist i näbben!
Gud är den som haver makten,
jag kan bara klappa takten!

Barnbarn vet vad de ska svara!
Tryggare än så, kan ingen vara!

/TN 17 mars 2017

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var finns han? Var är han? Den nyfödde kungen!

Tänd fyrverkerier och slå på cymbaler!

Spel upp, duka bord innan tupparna galer!

Var är han, den märkliga ungen?

 

Bjud gäster på fester och

klä oss i tyger, i purpur och guld

som visar vårt värde!

Vårt ytliga, världsliga, herodiska värde.

 

Ja, var finns han? Leta

i salar och slott!

Nån måste väl veta?

Nu blir det snart brått-

om! Guldet och ädlaste stenarna tynger

ner både ränsel och koffert.

Ett ok!

Ja, var får vi lätta vår börda?

……………………. -Till stallet, i stället?

Vad menas med detta?

Vad bjuds där för apéritif, kan man undra, med rätta?

 

Klangspel, i stället för haremsorkester?!

Nomader

i långa rader?

Himlavalv och ängla-gäster?

Fält, där djur så sakta

kommer fram för att betrakta

en unge som sover i halmen!

-Det är om honom de sjunger i psalmen:

-Hosianna Davids son!

Välsignad!

 

Vi kommer långt ifrån

och här får vi lätta vår börda!

Här, kan vi bli hörda!

Här finns han! Här är han! Den nyfödde kungen!

Den underbart, nysmorde, älskvärde ungen!

 

 

/  TN   6/1-2017

Senaste kommentarer

25.09 | 19:52

Så fint skrivet. Jag njuter av att läsa det!

...
14.02 | 14:32

Hej Therese, en underbar sida och så mycket fint att läsa. Jag uppskattar att du sprider så mycket fina budskap. Mig ger det mycket trygghet och glädje.

...
25.10 | 17:53

Kloka ord. Det behövs sådana ibland!

...
02.01 | 12:15

Gott Nytt År till dig och de dina, Terese!
Många sköna tysta stunder önskar jag dig - i stallet, eller i skogen, eller...
Vi ses och hörs snart, kram!
Pernilla

...