13. apr, 2016
Dikt i påsk!
Kvinnorna springer med gråten i halsen.
Förskräckta, förtjusta, förvirrade så
att tankarna snurrar, de rusar, de snubblar
och ingen utav dem ska nånsin förstå
hur detta, det omöjliga, än kunde hända
att han som de sett dö, var levande nu
den tredje av dagar, med sorg och förfäran.
De måste berätta! Sprang som ett jehu!
Bländande ljus, ingen kropp, bara svepning!?
Stenen vid sidan, en röst som var mild.
-Var inte rädda! Kom, se! Vill ni känna?
En strålande, värmande, kärleksfull bild
ger slutet en början på det som ska bli
ett Gloria! Ära till dig uti höjden!
Men det vet ännu ingen av dem, som skyndar.
De vill bara framåt i glädjen och fröjden.
/TN 2016-04-02
Senaste kommentaren