19. mar, 2017

Dikt

Tryggare kan ingen svara
än Guds barnbarn,
lyssna bara:
-Säg vem som bär ansvar, säg
vem som styr och visar mig
vägen som kan ge mig lycka?

Barnbarnssvaret kan man tycka
är av puerila slaget:
-Jo, strängt taget,
den som bryr sig hela dagen;
den som stoppar mat i magen;
den som ger mig hopp och tröst;
som finns kvar på ålderns höst;
den som ser till väg och sula
så att fot och sko får fäste,
så att fågeln i sitt näste
hittar hem och bort och hem igen -
Det är Gud, mon bästa vän!

Gud, som Jesus och som Anden!
Gud, som haver ont i tanden, liksom jag en gång har haft.
Gud som vi har glömt fick lida pin
för håle och för hin. Det är DERAS
ansvar och besvär
som gör halt och stop och klär
sig i fårakläder, ulv och älva.
- Nu får vi försöka själva
smida lyckan där vi finner
den. Och bakom galler sen placera
olyckskorpen. - Kraxar bäst som kraxar sist!
Blir en duva med en kvist i näbben!
Gud är den som haver makten,
jag kan bara klappa takten!

Barnbarn vet vad de ska svara!
Tryggare än så, kan ingen vara!

/TN 17 mars 2017