Blogg - Dikt och Tanke

19. mar, 2017

Tryggare kan ingen svara
än Guds barnbarn,
lyssna bara:
-Säg vem som bär ansvar, säg
vem som styr och visar mig
vägen som kan ge mig lycka?

Barnbarnssvaret kan man tycka
är av puerila slaget:
-Jo, strängt taget,
den som bryr sig hela dagen;
den som stoppar mat i magen;
den som ger mig hopp och tröst;
som finns kvar på ålderns höst;
den som ser till väg och sula
så att fot och sko får fäste,
så att fågeln i sitt näste
hittar hem och bort och hem igen -
Det är Gud, mon bästa vän!

Gud, som Jesus och som Anden!
Gud, som haver ont i tanden, liksom jag en gång har haft.
Gud som vi har glömt fick lida pin
för håle och för hin. Det är DERAS
ansvar och besvär
som gör halt och stop och klär
sig i fårakläder, ulv och älva.
- Nu får vi försöka själva
smida lyckan där vi finner
den. Och bakom galler sen placera
olyckskorpen. - Kraxar bäst som kraxar sist!
Blir en duva med en kvist i näbben!
Gud är den som haver makten,
jag kan bara klappa takten!

Barnbarn vet vad de ska svara!
Tryggare än så, kan ingen vara!

/TN 17 mars 2017

6. jan, 2017

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var finns han? Var är han? Den nyfödde kungen!

Tänd fyrverkerier och slå på cymbaler!

Spel upp, duka bord innan tupparna galer!

Var är han, den märkliga ungen?

 

Bjud gäster på fester och

klä oss i tyger, i purpur och guld

som visar vårt värde!

Vårt ytliga, världsliga, herodiska värde.

 

Ja, var finns han? Leta

i salar och slott!

Nån måste väl veta?

Nu blir det snart brått-

om! Guldet och ädlaste stenarna tynger

ner både ränsel och koffert.

Ett ok!

Ja, var får vi lätta vår börda?

……………………. -Till stallet, i stället?

Vad menas med detta?

Vad bjuds där för apéritif, kan man undra, med rätta?

 

Klangspel, i stället för haremsorkester?!

Nomader

i långa rader?

Himlavalv och ängla-gäster?

Fält, där djur så sakta

kommer fram för att betrakta

en unge som sover i halmen!

-Det är om honom de sjunger i psalmen:

-Hosianna Davids son!

Välsignad!

 

Vi kommer långt ifrån

och här får vi lätta vår börda!

Här, kan vi bli hörda!

Här finns han! Här är han! Den nyfödde kungen!

Den underbart, nysmorde, älskvärde ungen!

 

 

/  TN   6/1-2017

13. apr, 2016

Kvinnorna springer med gråten i halsen.

Förskräckta, förtjusta, förvirrade så

att tankarna snurrar, de rusar, de snubblar

och ingen utav dem ska nånsin förstå

 

hur detta, det omöjliga, än kunde hända

att han som de sett dö, var levande nu

den tredje av dagar, med sorg och förfäran.

De måste berätta! Sprang som ett jehu!

 

Bländande ljus, ingen kropp, bara svepning!?

Stenen vid sidan, en röst som var mild.

-Var inte rädda! Kom, se! Vill ni känna?

En strålande, värmande, kärleksfull bild

ger slutet en början på det som ska bli

ett Gloria! Ära till dig uti höjden!

 

Men det vet ännu ingen av dem, som skyndar.

De vill bara framåt i glädjen och fröjden.

 

/TN 2016-04-02

21. mar, 2016

Han kommer, han rider
Som det anstår en kung!
Han ler och han vinkar,
är gammal fast ung!

Se, benen når marken
och manteln bär damm.
Men åsnan som bär honom
trippar lätt fram!

Där bakom syns ”ljungar”
som sjunger och lär.
De är där de önskar
att vara. De svär
vid Gud, att Han är den
som väntats helt visst:
Messias, den smorde
Guds som, Jesus Krist.

Och folket rycks med
-de vill se, de vill höra
på stojet och stimmet
och allt han sägs göra!
Han helar och botar.
Mirakler och under.
Ja, ingen vill missa
så magiska under.

Nej, alla vill se honom!
Alla vill höra
och alla vill lovsjunga!
Alla vill röra
om så bara tofsen på
manteln han bär!
En blick, en sekund.
-De är nyfikna, där
i staden av guld, vars
tinnar och torn, som
förgyller, förväntar och
lovar nåt bortom.

En frihet, en lycka,
En kärleksfull plats
Långt bortom förtryck, bortom maktens palats.

Här möts hopp och kärlek!
Här möts de och Han!
De sjunger och dansar!
De tror på varann´ !

6. dec, 2015