Sexagesima

”Det levande ordet”

Joh. 6:60-69

Det var kris i Kafarnaum! Lärjungarna trodde inte på vad Jesus sa och han anklagade dem för att inte tro tillräckligt. –Om ni inte kan tro det här, hur ska ni då kunna tro på ännu märkligare saker, typ uppståndelsen?

Vad var det då som lärjungarna hade så svårt att ta till sig? Jo, Jesus stod där och pratade om att han var brödet från himlen som, de som lyssnade på honom, skulle äta för att få evigt liv. Det förstod lärjungarna ingenting av. Det lät otäckt, barbariskt och t.o.m. hädiskt i deras öron. Han var stor i orden, tyckte de. Han förhävde sig och de kunde inte med att höra honom. Många som följt honom, gick sin väg. Det var outhärdligt, sa de, att han sa att den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.  

De orden var bara för mycket! De blev osams om vad han menade. De blev arga på honom. De vacklade och tvivlade.

Ja, de uppfattade honom ordagrant, när han i bara uttryckte sig bildlikt! Han gav ju dem liknelser! Han förklarade alltid komplicerade saker i bilder och berättelser. De skulle naturligtvis inte vara kannibaler och sätta tänderna i honom och äta på riktigt! Det förstår vi. Det han ville säga var att, precis som att den mat vi faktiskt äter, tas upp av kroppen och integreras av hela vår person, precis på samma sätt tas det levande ordet, dvs Guds skaparkraft, dvs Jesus budskap upp av hela vår person! Om vi bara vågar tar det till oss! Om vi ger det en chans och tror på det! Om vi vårdar det och väljer det och lever det.

Dessutom säger Jesus, att de här orden, dessa sammansättningar av ljud, dessa stavelser som blev meningar, som blev tal, som blev bergspredikningar, som blev Jesus-ord, dessa ord leder oss rätt, menar Jesus! De leder oss på rätt väg, i rätt tid, till rätt plats, till rätta! De leder till Gud! Ja, alla dessa ord-vägar bär till Gud! Och orden blir ett, med oss. Orden integreras i   hela vår person!

Men några av lärjungarna stannade kvar hos honom, för de hade ingen annanstans att gå. De hade ingen annan att gå till. De förstod sig visserligen inte riktigt på honom, men de insåg att han var äkta, sann och helig. Han såg ingenting ut, för världen. Han hade varken vapen eller pengar att locka med eller imponera med. Men han hade sin röst! Han hade sin skarpa blick! Han hade sin ödmjukhet och sin visdom. Och han bar det eviga livets ord i sin oansenliga gestalt.

Senare, skulle de bli varse att Jesus var större. Större än deras förstånd. Större än deras begrepp. I hans namn fanns Guds skapande förmåga. Guds egen-namn personifierat. Men för att de skulle inse det, var han tvungen att inte bara dö utan också uppstå igen! Så fick det bli, så blev det och ordet levde vidare. Jesus lever vidare i skapar-ordet! Varje gång som Jesus-namnet nämns, så tänds en livsgnista någonstans. Ett litet ”bang”! Ett litet ”big bang”!

Amen

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.09 | 19:52

Så fint skrivet. Jag njuter av att läsa det!

...
14.02 | 14:32

Hej Therese, en underbar sida och så mycket fint att läsa. Jag uppskattar att du sprider så mycket fina budskap. Mig ger det mycket trygghet och glädje.

...
25.10 | 17:53

Kloka ord. Det behövs sådana ibland!

...
02.01 | 12:15

Gott Nytt År till dig och de dina, Terese!
Många sköna tysta stunder önskar jag dig - i stallet, eller i skogen, eller...
Vi ses och hörs snart, kram!
Pernilla

...
Du gillar den här sidan